Annars då?
Helgens lycka bestod i att få skriva en matlista och storhandla på Ica Maxi. Jag lever ett oerhört spännande liv här i Norge som synes. Nej, men allvarligt så har jag det riktigt fint. Så totalt avstressad. Inga tentor, ingen kurslitteratur som måste läsas, ingen tidiga morgnar, ingen ångest över felaktiga val av studier. Och cashen rullar in som dom ska. (Det går bra nu).
På kvällarna har jag och L utvecklat ett spelberoende. Our drug of choice - yatzy. I början skrattade vi åt oss själva när vi satt där och spelade på fredagskvällarna, försökte behålla vår ironiska credd. Men nu bryr vi oss inte längre, vi står för det. Yatzy ÄR roligt. And that's that.
Till sist, förra veckans låt:
Forts. på föregående inlägg
"Do it or die", känns som att jag börjar bli lite väl aggressiv mot mig själv nu.
En aning schizofrent
Varje dag får jag tonvis av skräppost till min mail. Jag brukar roa mig med att gå in i skräppostmappen och läsa ämnesraderna till de olika mailen, det är oftast en rätt spännande upplevelse. Speciellt när upphovsmakarna får det att se ut som att det är jag själv som har skickat mailen. 
Varför kallar jag mig själv för "Sodomized clown"? Vad består mina "bad thoughts" av? När tog jag kort på min rumpa i 3D-format? Varför tycker jag att jag ska stanna där jag är? Och hur går det egentligen till när man är sin egen cam-slave?
Så många frågor, så lite svar!
I'm not an addict
Dagens konstaterande - mitt sockerberoende gör mig till en idiot.
Och här har vi dagens hjälte
"Vi ska allt ordna till det här"
Hej A*!
Tack för att du skriver till Windows Live ID Support.
Mitt namn är Alexsandra och jag förstår att du har problem med att logga in på ditt Windows Live ID eftersom ditt nya lösenord inte fungerar. Jag inser att det är frustrerande och beklagar de besvär detta orsakat dig. Men oroa dig inte, vi ska allt ordna till det här.
"Men oroa dig inte, vi ska allt ordna till det här" - så himla fint! Och komiskt på samma gång. Men faktiskt, den där meningen ger mig hopp om att det ändå finns några genuint snälla människor där ute. Någon som tar sig tid till att skriva några lugnande ord till desperata kunder. Alexsandra på MSN:s kundsupport, dagens hjältinna!
"Vi har den här behåringen"
Älskar Annika.
- Hur gammal är du? (Totte)
- JAG ÄR 40! (Annika)
- Det syns. (Totte)
- Men Totte! (Zillah)
- Ja, eller hur, säg till apjäveln! (Annika)
Måndagscover - The sun always shines on TV
Reklamfilmen kom från Norges motsvarighet till Svenska Spel, och låten som spelades var en cover på A-ha's "The sun always shines on TV". Första gången jag såg den så hajade jag till, för över ett finstämt ackompanjemang sjöng en kvinna med väldigt ljus och känslig röst. Jag kände igen den här rösten så väl men jag kunde verkligen inte komma på vem det var. Det här gnagde på mig i flera dagar, varje gång jag såg reklamen tänkte jag "Men VEM är det som sjunger?!!". Till sist gav jag upp och googlade skiten, någon sekund senare hittade jag svaret. Det var Anna Järvinen. Så klart.
Så vackert att jag dör.
(Hittade tyvärr inget bättre klipp än den här korta snutten tagen direkt från reklamfilmen.)
Weird things about Norway #1
Nu har jag bott i grannlandet-vi-svenskar-älskar-att-hata i nästan exakt två månader. Egentligen är det ingen större skillnad mellan Sverige och Norge. Det är samma sorts kultur, samma mentalitet. Men alltså, några saker får mig ändå att rynka pannan i förvåning och säga "Say whaaat?!" bara för att det är så...udda. Tänkte därför radda upp några av dessa saker, en i taget, starting now.
Krullalpha, så kallar norrmännen det vi svenskar omnämner som snabel-a. (Norsk stavning - krøllalfa). Smaka på det ordet, krullalpha. Visst ligger det fint i munnen? I coolhetsgrad så vinner ju krullalpha lätt över snabel-a. Sätt "krull" mot "snabel" liksom. Fast...det är ju ändå rätt ja, udda.
Konversation från en norsk tv-soffa
Men (för det finns ett men) ibland skrämmer hon mig. Som häromkvällen, vi sitter framför tv:n och ser på ett program som jag tror hette något i stil med "Poprevy från 60-talet". Svartvita klipp på artister med långa luggar och upptuperade frisyrer varvas med random intervjuer. Ett klipp med Jimi Hendrix kommer upp, vi tittar på det under tystnad innan följande scen utspelar sig:
- Är det där Jimi Hendrix?
- Ja?! (Jag tittar på henne med en skeptisk blick, inte säker på om hon driver med mig eller inte.)
- Jaha, jag trodde han var vit. (Ridå.)
Skrämmande.
EXTRAMATERIAL:
Senaste nytt från L:
- Jag tycker inte ens om Jimi Hendrix, måste jag då veta vilken färg han har?
Som Aqua-Lene nog skulle ha sagt: My, oh my.
Förord
Ny blogg. Nya tider. Tre saker innan vi sätter igång bara.
1. En varning till att börja med, en hel del pretto namedroppande av obskyra indieband kommer säkerligen förekomma i bloggen. (Hej hej "vill verka indie och alternativ popnörd fastän hon egentligen bara älskar honom och henne helt förbehållslöst.")
2. Jag har en flickvän, L. Om det gör mig gay, homo, bi, queer eller whatever vet jag faktiskt inte. Känner inte direkt något behov av att sätta mig i ett fack, varken för min eller för någon annans skull. Det jag vet med full säkerhet är att jag är älskar henne, och att hon av någon outgrundlig anledning älskar mig tillbaka.
3. För att underlätta saker och ting - en snabb recap av livet as I have known it fram till dags dato: föddes i en liten håla på landet, flyttade från liten håla på landet till stan för att plugga, levde studentlivet, behövde paus, tog paus, flyttade till norsk håla på landet, jobbar nu ihop pengar för en resa till andra sidan jordklotet någon gång nästa år.
Så, då var det ute ur världen.
Now, let's kick it.
