Nothing matters when we're dancing

Annars så sitter jag just nu ensam i ett hus vars golv drar så förbannat kallt att man alltid (med betoning på ALLTID) måste ha raggsockor på sig. Det vill säga om man inte finner njutning i att förfrysa en kroppsdel, för i så fall har man kommit till helt rätt hus. Om någon timme eller så ska jag börja jobba, a.k.a städa kommunhus. En offentlig byggnad full av heltäckningsmattor inlagda någon gång på 80-talet. Fräscht. Bra tänkt där av inredningsarkitekten.

Helgens lycka bestod i att få skriva en matlista och storhandla på Ica Maxi. Jag lever ett oerhört spännande liv här i Norge som synes. Nej, men allvarligt så har jag det riktigt fint. Så totalt avstressad. Inga tentor, ingen kurslitteratur som måste läsas, ingen tidiga morgnar, ingen ångest över felaktiga val av studier. Och cashen rullar in som dom ska. (Det går bra nu).

På kvällarna har jag och L utvecklat ett spelberoende. Our drug of choice - yatzy. I början skrattade vi åt oss själva när vi satt där och spelade på fredagskvällarna, försökte behålla vår ironiska credd. Men nu bryr vi oss inte längre, vi står för det. Yatzy ÄR roligt. And that's that.

Till sist, förra veckans låt: