Konversation från en norsk tv-soffa

En av de sakerna jag först föll för hos L var hennes stora musikintresse. Och hennes musiksmak, självklart. Den var ju nästintill helt identisk med min egen. STORT plus sådär. Våra första msn-konversationer bestod mest av att vi slängde låtcitat och artister till varandra, från en musiknörd till en annan. Åh, lyckan liksom.

Men (för det finns ett men) ibland skrämmer hon mig. Som häromkvällen, vi sitter framför tv:n och ser på ett program som jag tror hette något i stil med "Poprevy från 60-talet". Svartvita klipp på artister med långa luggar och upptuperade frisyrer varvas med random intervjuer. Ett klipp med Jimi Hendrix kommer upp, vi tittar på det under tystnad innan följande scen utspelar sig:

- Är det där Jimi Hendrix?
- Ja?! (Jag tittar på henne med en skeptisk blick, inte säker på om hon driver med mig eller inte.)
- Jaha, jag trodde han var vit. (Ridå.)

Skrämmande.

EXTRAMATERIAL:

Senaste nytt från L:
- Jag tycker inte ens om Jimi Hendrix, måste jag då veta vilken färg han har?

Som Aqua-Lene nog skulle ha sagt: My, oh my.

Kommentarer
Postat av: Jossan

ni är för bäst x) ibland skulle jag vilja vara en fluga på väggen där ni är, bara för att få vara med om dom här ögonblicken xD och se era skeptiska (eller whatever..) blickar haha :D

2009-10-03 @ 17:15:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0